Binokulärt seende
Binokulär syn innebär att en personen har två ögon som arbetar tillsammans och normalt att båda ögonen är riktade framåt. Binokulärt seende innebär att synfältet från båda ögonen smälter samman vilket ger goda förutsättningar för avståndsbedömning. Hos människan är det vanliga binokulära synfältet cirka 120 grader brett utefter horisontallinjen genom centrum. Endast i centrum uppstår maximal synskärpa. Endast sju grader från centrum har synskärpan reducerats till cirka 15 procent av max. Synskärpan avtar därefter ytterligare, desto längre bort från centrum som mätningen genomförs. 60 grader från centrum är synskärpan endast cirka 4 procent av maximal synskärpa. Vid läsning används området inom cirka 3 grader från centrum. Vid bilkörning används området inom cirka sju grader från centrum. Helt avgörande för trafiksäkerheten är förarens förmåga att skanna med blicken, det vill säga att låta blicken förflytta sig från höger till vänster och vice versa. Därvid flyttas blicken tio gånger per sek, så kallade sackader. Utan denna metod skull föraren omöjligtvis kunna överblicka trafiken i den uträckning som krävs och med tillräcklig synskärpa. Hjärnan bevarar nämligen varje ögonblicksbild under några sekunder och sammanställer varje bild till en totalbild av trafikmiljön. Denna teknik drog även tidiga animationsfilmare nytta av genom att visa en snabb följd av tecknade bilder efter varandra för att skapa rörande objekt på film. Det är särskilt vid korta avstånd som binokulärt seende ger en exakt avståndsbedömning för personen. Men även en enögd person kan göra ungefärliga avståndsbedömningar, särskilt om objektets faktiska storlek är känd på förhand. Vid längre avstånd minskar skillnaden i exakthet mellan binokulärt seende och syn med endast ett öga. Djupseende, stereoseende eller rymdseende är jämförbara begrepp med binokulärt seende.
Tillbaka till föregående sida!